Utmattning är som en ätstörning – där alla uppmuntrar till att räkna kalorier

Imorgon har jag tre saker inbokat. Jag ser inte det roliga och givande innehållet, eller att jag ska träffa människor jag tycker om att vara med. Allt mina tankar speglar upp är att det är tre block med aktivitet på min lördag istället för att vila. Tankarna säger inte, “oj vad kul att få möjlighet att göra allt det här med underbara människor” nej de säger ,”Vad är det för fel på dig, du borde vila, hur dålig är du egentligen på att planera och säga nej, du är väl lite för trött idag.” 

Det finns något behov kroppen ber om, just idag. Och tilliten saknas, att jag ska välja det behovet idag, och imorgon och varje stund jag lever. Istället för tillit infinner sig kontroll. Kontroll på energibalansen. Den giftiga idén, som är god från början. Att det finns en begränsad pott för vad jag har i energi och var jag kan lägga energi på. Det finns också en tydlig idé om att jag kan förmå mig i förväg att lista exakt vad som ger energi och vad som tar energi för att sedan planera utifrån det. Listan ska utgå från mig, men starka normer smyger sig lätt på. 

Vila på soffan – ge energi. 
Vara ute bland folk – tar energi. 
Jobba i lugn miljö hemma – tar lite energi. 
Jobba bland kollegor på kontoret – tar mycket energi. 
Ute och dansa på krogen – tar farligt mycket energi. 
Ta en promenad – ger energi och löser alla problem.

Erfarenheterna av att göra väldigt roliga saker och sedan sota för det i form av huvudvärk och trötthet följande dagar har byggt upp en sanning om att jag inte klarar av roliga saker. Gränserna som är där för att hjälpa mig och skydda mig från ondo förvandlas obemärkt till ett fängelse. Och jag vill kontrollera varje ut- och inflöde av energi. Precis som att räkna kalorier. Det handlar inte längre om vad maten smakar eller vem jag äter den med. Det handlar bara om hur mycket kalorier det innehåller. Min helg handlar inte längre om hur kul jag kan ha, utan bara om en balans i energi. Och skulle jag misslyckas, alltså bli trött, då är mitt eget dömande skoningslöst. Utslagen i soffan finns gott om tid att tänka på vad jag gjorde fel, hur jag borde planera nästa gång och förstärka sanningen om att jag inte klarar av roliga saker. 

Som att vara trött, eller vara mätt, är farligt. Och att livet går ut på att levas utan att bli trött. En bisarr tanke när man läser den, men o så sann för många som är i en utmattning.

Det som börjar med att man missar kroppens signaler övergår till ett stort kontrollbehov, en energistörning. Där vi tror att om vi bara får till den där balansen, om vi bara klurar ut hur livet ska vara planerat, då kommer vi få livslusten tillbaka. En jakt som aldrig tar slut. 

Vad skulle hända om vi istället bjuder in tilliten och släpper kontrollen?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *