Vad händer när du slutar vänta på att få plats?

Någon gång under 2022 till 2023, alltså året då jag gick en utbildning på Österlen till HSP tarapeut, slutade jag vänta på att få plats.

Jag slutade vänta på att få frågan att prata.
Jag slutade vänta på att någon annan skulle komma på den idén jag hade.
Jag slutade vänta på att någon skulle bidra med kunskap som jag hade.
Jag slutade låtsas vara imponerad av folk när jag inte var det, bara för att de skulle känna sig bättre.

Störst skillnad har det gjort på mitt kontorsjobb som tjänstedesigner. Här har jag börjat säga direkt var jag tycker, tänker och vet. Jag föreslå förändring och idéer där jag ser att jag kan bidra, utan att göra det med drama. Och med det menar jag att jag inte tar det personligt om någon ogillar min idé eller den inte blir vald. Jag skapar heller inte drama för att få min idé igenom. Det här har skapat utrymme till mig att vara så stor som jag är. Jag har fått ett kreativt flow och uppskattning av andra. Jag känner en känsla av att vara hemma i att jag gör på mitt sätt.

Längtar du efter mer plats? Prova det som ett experiment. Nästa gång du längtar efter att få plats att säga något och det känns lite obehagligt, prova att ta emot obehaget och säg det du vill säga. Undersök sedan vad som händer, hur det känns i dig, och vad som händer i rummet. Kom ihåg att alla andras reaktion handlar om dem och inte dig.

Vad kan hända när du slutar vänta på att ta plats?

p.s. Det här handlar inte om att du ska tuffa på dig eller få skinn på näsan. Det handlar om situationer där du längtar efter att bidra. Du behöver inte bråka om platsen för tänk om den redan är din helt utan kamp?